EcuadorEko

Efter allt detta borjade sjalva rundresan da vi forst akte via ibarra till den lilla utspridda byn San Clemente dar vi fick testa pa lite allt mojligt lara oss om olika vaxter, rida hast i bergen och se pa kondorer (Anders hade ett finger med i spelet dar). Det var grymt for mig eftersom jag aldrig ridit forut. Juan som huvudmannen hette berattade lite om hur de haft det forut och haciendasystemet som funkat ungefar som slavarbete. Efter San Clemente var det Guallupes tur att fa besok av oss. En valdigt fattig by med nastan bara svarta invanare och speciell kosthallning for var del. Maten bestod mast av ris och potatis och jag fick nagra slags “herbals” i vatten att dricka men det var javligt mycket mat. Manga tyckte att det var lite konstigt dar och det var det iofs for folk gjorde typ inget och sa gick det runt grisar och hundar i deras yards och tankarna flog till reggaevideos pa youtube. Men jag hangde med nagra grabbar och fiskade lite och sen satte folket ihop en fest som iforsig blev lite misslyckad eftersom byledaren borjade skalla ut folk. Men det var en del lustiga situationer och jag blev god van med min gubbe som jag bodde hos som heter Waldemar och var typ 70 ar gammal och har/hade cirka femton barn och senare glatt bjod alla pa aguardiente (70 procentig fulsprit). En karaktar var oxo den galna mannen som snackade hela tiden, helt osammanhangande, och hade bandana, stovlar och en pinne med en petflaska pa. Nar jag senare aterkom forsokte han forklara for mig att han var pa vag att ata frukost, och la sedan till : Ja, sand sa klart (till frukost alltsa). Efter Guallupe drog vi till djungelstaden Tena och vidare till Galeras, en by i djungeln dar de bara pratar quechua (indianspraket, en kvarleva sen inkatiden) forutom var guide och nagra till. En tre timmars promenad genom djungeln med packning som var jakligt tung efter att ha akt med camioneta (pick-up) och motorkanot. Det var en grym kulturskillnad sen Guallupe eftersom alla var sjukt blyga. Mycket speciell mat och klimat. Med oss var oxo en tant fran Italien som bara var dar lite otippat. Men hon var trevlig. En dag kom det riktigt djungelregn och jag har aldrig varit med om nagot regn som varit sa mycket och starkt. Amanda och jag spelade fotboll med massa ungar da och det var grymt for fotboll i regnet behovs inget sprak. Sen badade vi i floden som hade vaxt jattemycket och blev sjukt strom sa man kunde glida med den langt. Vattnet kokade dom over oppen eld for att bli av med bakterier sa det smakade skit och popcorn med socker var oxo en vanlig foretelse. Annars typ yuca, sockerkaka, konstiga bonor ris osv… Sen var det schamanritual med konstiga drycker och lite aguardiente och den kvallen sag jag mycket konstigt i buskarna. Sista natten var det uppvisningar av en mycket komisk krigsdans som Lisa inte kunde halla sig for och musik av olika slag. Anders spelade fiol, Amandita och Osa sjong och spelade gitarr och tillsammans sjong vi alla rovarsangen fran Ronja Rovardotter. Det lat verkligen skit. Det var ockso dans och musik med alla och det var den mest speciella djungelfest jag varit med om. Alla dansade med stovlar och kvinnorna med bebisar hangandes i sjalar runt kroppen. Det var ockso har jag forst blev Darwin. Kanske for att manga av indianernas barn hade amerikanska namn? Typ Jefferson, Anderson. Viva La communidad! Efter Tena och Galeras for vi till staden Baños dar allt var behagligt, turistiskt och klimatet var perfekt. Dar hade vi nagra vilodagar nar vi akte lite fyrhjuling, traskade runt och bland annat jag var pa ett badhus med varma kallor. Det ar namligen darfor det heter Baños. Det finns massa varma kallor med riktigt behagligt vatten som man kan ligga och sova i. Dar fanns ockso ett riktigt veg-stalle a la Hermans eller Chutney (i Sthlm) som vi var pa manga ganger. Sen for vi forbi Centro Fatima ett stelle dar de tar hand om djur som fastnat i tullen eller pa nagot sett blivit daligt behandlade och fick se en hel del. Apor, tapir, kaymaner, pappegojor, ormar och skoldpaddor. Aporna var lite obehagliga och forsokte anfalla mig ofta och en nafsa lite pa mitt ben och jag hann tanka pa rabies. Sen for vi till Bahia de Caraquez vid kusten for att titta pa deras projekt med en Ekostad men jag var i stort sett magsjuk hela tiden sa jag upplevde inte sa mycket forutom den enorma galapagosskoldpaddan Miguelito som de hade i en skola. Och sa sjelvklart att man kunde bada i Stilla Havet. Efter Bahia for vi till Rio Muchacho som var en ekologisk farm i narheten av en surfort - Canoa. Dar fick vi aka jeep i leran for att komma fram till ett riktigt trevligt stelle i skogen dar det hade massa olika projekt. Det var mer eller mindre en farm och de visade hur det gjorde saker ekologiskt och vi fick testa att gora egna ringar av tra. Sen for vi till Canoa och softade i tre dagar, testade surf, badade och at pannkakor med frukt i. Dar hade jag ockso min fodelsedag medans det var karneval och det var mycket reggaetondans pa stranden och konstiga firskratter typ blackfisk. Vi hade ockso powerrangers-masker pa oss under ett svagt ogonblick pa kvallen och jag, Amanda och Tina satt och lira “spin the bottle” pa spanska med nagra. Osa och Lisa tror jag blev aeggade av Kongo som senare kom att bli var nye van. Ja det var mycket dar. Sen en dag medelade Anders att hans tid var kommen och efter tva drinkar som han glomde betala drog han morgonen darpa medans vi stannade. Jag stannade bara en dag eller nagot och drog och hangde lite i Bahia de Caraquez medans de andra stannade och vi traffades senare i Bahia. Dar motte jag upp med Hastiano en kille fran Rio Muchacho som var hollandsk fast med foraldrar fran Argentina och Indonesien som bara hade svarta kompisar och flickvanner. Jag forsokte overtala honom att aka till Guallupe eller Esmeraldas och han var grymt intresserad med insag att han inte hade tid eller pengar till det. Sen mottes vi upp i gruppen, at middag tillsammans och efter en ganska sunkig stranddejt for jag med nattbussen mot Quito for att borja min praktik. Jag har ockso fatt tva uppdrag i Salinas och det ar att halsa pa tva svenska familjer som folk har relationer till nar jag kommer tillbaka. Jag lanade ockso en hast och red barbacka i Anderna forut och det var sjukt hur snabbt den sprang, lugnt som en bil och nu har jag sa ont i asset att jag knappt kan sitta. Men det var vart. Igar kakade jag avskedspizza med Flavio och Yolanda och idag for jag och Flavio till Riobamba at brunch och skiljdes. Nu har jag gatt och tittat pa tag. Det ar namligen bara i Riobamba det finns tag i hela Ecuador men just nu andvander dom inte dom. Dessutom ar det mest en turistattraktion. Adios Pescado.