EcuadorEko

Efter allt detta borjade sjalva rundresan da vi forst akte via ibarra till den lilla utspridda byn San Clemente dar vi fick testa pa lite allt mojligt lara oss om olika vaxter, rida hast i bergen och se pa kondorer (Anders hade ett finger med i spelet dar). Det var grymt for mig eftersom jag aldrig ridit forut. Juan som huvudmannen hette berattade lite om hur de haft det forut och haciendasystemet som funkat ungefar som slavarbete. Efter San Clemente var det Guallupes tur att fa besok av oss. En valdigt fattig by med nastan bara svarta invanare och speciell kosthallning for var del. Maten bestod mast av ris och potatis och jag fick nagra slags “herbals” i vatten att dricka men det var javligt mycket mat. Manga tyckte att det var lite konstigt dar och det var det iofs for folk gjorde typ inget och sa gick det runt grisar och hundar i deras yards och tankarna flog till reggaevideos pa youtube. Men jag hangde med nagra grabbar och fiskade lite och sen satte folket ihop en fest som iforsig blev lite misslyckad eftersom byledaren borjade skalla ut folk. Men det var en del lustiga situationer och jag blev god van med min gubbe som jag bodde hos som heter Waldemar och var typ 70 ar gammal och har/hade cirka femton barn och senare glatt bjod alla pa aguardiente (70 procentig fulsprit). En karaktar var oxo den galna mannen som snackade hela tiden, helt osammanhangande, och hade bandana, stovlar och en pinne med en petflaska pa. Nar jag senare aterkom forsokte han forklara for mig att han var pa vag att ata frukost, och la sedan till : Ja, sand sa klart (till frukost alltsa). Efter Guallupe drog vi till djungelstaden Tena och vidare till Galeras, en by i djungeln dar de bara pratar quechua (indianspraket, en kvarleva sen inkatiden) forutom var guide och nagra till. En tre timmars promenad genom djungeln med packning som var jakligt tung efter att ha akt med camioneta (pick-up) och motorkanot. Det var en grym kulturskillnad sen Guallupe eftersom alla var sjukt blyga. Mycket speciell mat och klimat. Med oss var oxo en tant fran Italien som bara var dar lite otippat. Men hon var trevlig. En dag kom det riktigt djungelregn och jag har aldrig varit med om nagot regn som varit sa mycket och starkt. Amanda och jag spelade fotboll med massa ungar da och det var grymt for fotboll i regnet behovs inget sprak. Sen badade vi i floden som hade vaxt jattemycket och blev sjukt strom sa man kunde glida med den langt. Vattnet kokade dom over oppen eld for att bli av med bakterier sa det smakade skit och popcorn med socker var oxo en vanlig foretelse. Annars typ yuca, sockerkaka, konstiga bonor ris osv… Sen var det schamanritual med konstiga drycker och lite aguardiente och den kvallen sag jag mycket konstigt i buskarna. Sista natten var det uppvisningar av en mycket komisk krigsdans som Lisa inte kunde halla sig for och musik av olika slag. Anders spelade fiol, Amandita och Osa sjong och spelade gitarr och tillsammans sjong vi alla rovarsangen fran Ronja Rovardotter. Det lat verkligen skit. Det var ockso dans och musik med alla och det var den mest speciella djungelfest jag varit med om. Alla dansade med stovlar och kvinnorna med bebisar hangandes i sjalar runt kroppen. Det var ockso har jag forst blev Darwin. Kanske for att manga av indianernas barn hade amerikanska namn? Typ Jefferson, Anderson. Viva La communidad! Efter Tena och Galeras for vi till staden Baños dar allt var behagligt, turistiskt och klimatet var perfekt. Dar hade vi nagra vilodagar nar vi akte lite fyrhjuling, traskade runt och bland annat jag var pa ett badhus med varma kallor. Det ar namligen darfor det heter Baños. Det finns massa varma kallor med riktigt behagligt vatten som man kan ligga och sova i. Dar fanns ockso ett riktigt veg-stalle a la Hermans eller Chutney (i Sthlm) som vi var pa manga ganger. Sen for vi forbi Centro Fatima ett stelle dar de tar hand om djur som fastnat i tullen eller pa nagot sett blivit daligt behandlade och fick se en hel del. Apor, tapir, kaymaner, pappegojor, ormar och skoldpaddor. Aporna var lite obehagliga och forsokte anfalla mig ofta och en nafsa lite pa mitt ben och jag hann tanka pa rabies. Sen for vi till Bahia de Caraquez vid kusten for att titta pa deras projekt med en Ekostad men jag var i stort sett magsjuk hela tiden sa jag upplevde inte sa mycket forutom den enorma galapagosskoldpaddan Miguelito som de hade i en skola. Och sa sjelvklart att man kunde bada i Stilla Havet. Efter Bahia for vi till Rio Muchacho som var en ekologisk farm i narheten av en surfort - Canoa. Dar fick vi aka jeep i leran for att komma fram till ett riktigt trevligt stelle i skogen dar det hade massa olika projekt. Det var mer eller mindre en farm och de visade hur det gjorde saker ekologiskt och vi fick testa att gora egna ringar av tra. Sen for vi till Canoa och softade i tre dagar, testade surf, badade och at pannkakor med frukt i. Dar hade jag ockso min fodelsedag medans det var karneval och det var mycket reggaetondans pa stranden och konstiga firskratter typ blackfisk. Vi hade ockso powerrangers-masker pa oss under ett svagt ogonblick pa kvallen och jag, Amanda och Tina satt och lira “spin the bottle” pa spanska med nagra. Osa och Lisa tror jag blev aeggade av Kongo som senare kom att bli var nye van. Ja det var mycket dar. Sen en dag medelade Anders att hans tid var kommen och efter tva drinkar som han glomde betala drog han morgonen darpa medans vi stannade. Jag stannade bara en dag eller nagot och drog och hangde lite i Bahia de Caraquez medans de andra stannade och vi traffades senare i Bahia. Dar motte jag upp med Hastiano en kille fran Rio Muchacho som var hollandsk fast med foraldrar fran Argentina och Indonesien som bara hade svarta kompisar och flickvanner. Jag forsokte overtala honom att aka till Guallupe eller Esmeraldas och han var grymt intresserad med insag att han inte hade tid eller pengar till det. Sen mottes vi upp i gruppen, at middag tillsammans och efter en ganska sunkig stranddejt for jag med nattbussen mot Quito for att borja min praktik. Jag har ockso fatt tva uppdrag i Salinas och det ar att halsa pa tva svenska familjer som folk har relationer till nar jag kommer tillbaka. Jag lanade ockso en hast och red barbacka i Anderna forut och det var sjukt hur snabbt den sprang, lugnt som en bil och nu har jag sa ont i asset att jag knappt kan sitta. Men det var vart. Igar kakade jag avskedspizza med Flavio och Yolanda och idag for jag och Flavio till Riobamba at brunch och skiljdes. Nu har jag gatt och tittat pa tag. Det ar namligen bara i Riobamba det finns tag i hela Ecuador men just nu andvander dom inte dom. Dessutom ar det mest en turistattraktion. Adios Pescado.

Ok, jag ar har i Ambato och har lite tid medans Flavio retar mig och forsoker utalat svenska pa skemt. Pa flyget var en engelsmann forst trevlig och tyckte att vi skulle fa ett sadant roligt aventyr och det var oxo riktigt kul att flyga nar man fick massa gratis saker (las ol). Amerikanarna var lite mindre service inriktade men av nagon anledning fick jag saker av dem som jag inte behovde betala for. Forst akte vi via London till Miami dar vi hamnnade pa ett hotell som var riktigt fint. Det forsta som slog mig var att allt i Miami var pa bade spanska och engelska och efter att vi kommit fram badat lite i poolen och jag, Tina, och Amanda (senare Amandita) sett lite pa american gangster sov vi. Pa morgonen at vi halvt utstirrade av alla americanos en riktigt amerikansk frukost der allt var fardigpaketerat i sma portioner, ungefar som pa flygplan. Fast mer fardigpaketerat. Jag tyckte det var lite aggro stemning i Miami och Anders hade pratat pa flyget om att dra till en slags naturskyddspark-omrade med faglar och alligatorer sa pa morgonen darpa begav sig jag Lisa, Osa, Amanda och Anders dit. Tina och Amandita fick inte plats i bilen. Hah!
Forutom att det var lite laskigt nar Anders korde bil var det aven mycket roligt for att inte tala om spannande da han ofta bestemde sig i sista stund vart han ville aka. Och att alla bilar i Usa ar automatvexlade. Nar vi kom fram var det grymt, alla faglar, alligatorer och sa Ranger Brian. Denna arketyp av en amerikansk skogsvardsvaktare som fick mitt hjarta att smelta till smor. Dessutom hade dom grym limelask dar. Naja, sen hande inte mycket mer forutom strul med vaskorna i Usa och sen flog vi till Ecuador, Quito. Dar var det ockso massa strul med vaskor, sen med hostal och nagra blev lite irriterade snabbt men vi hammnade snart pa ett grymt hostal som vi kom att gilla mycket. Vaskorna droppade in en efter en forutom Tinas som aldrig kom fram. Redan pa flygplatsen merkte man en kulturskillnad nar aldre kvinnor som jobbar i passkontrollen borjar florta med en och fraga om man ska med och dansa och att tio ars skillnad inte gor sa mycket. En sak man marker snabbt ar prisskillnaden for att namna nagra saker: ol: 6 kr hamburgermeny: 6-12 kronor, frukost inklusive juice, brod, agg : cirka 8kr och en lunch cirka 12 kronor. Eftersom Pochahontas varit ett tema i vart inlerande av spanska var alla mycket peppade pa filmen Pochahontas 2 som Anders kopt tidigare en kvell och pa hostallat var entusismen flodande. Efter kopte jag aven “Pochahontas The legend”: en dubbad amerikansk otecknad version som jag inte fattade so mkt av och det var bara jag i klassen som sag den tillsammans med en engelsk tjej och nagra latinos som tyckte jag var dum i huvet for att filmen var so vardelos. Det finns ett stelle nara hostallat som har soyakotthamburgare med avocado som ar riktigt grymt. En natt nar de andra var ute satt jag med en annan kille och jammade didgeridoo och munjiga. I skolan har vi intensivpluggat spanska och pa kvallerna har dom kurser med bland annat salsa, hur man gor empanadas och aven en drinkkurs med caipirinha, mojitos och en ecuadoriansk drink som heter canelaso. (typ som glogg blandat med nyponsoppa). Vi har varit pa en del studiebesok, Cepam kvinnoorgansation, La Marin: en organisation som hjelper gatubarn, Accion Ecologica: en organisation som jobbar med kampanjer for att skydda miljon, UBV: utbildning for bistandsverksamhet: Svensk organisation med fokus pa Sydamerika och sa har vi varit och sett pa Mitad del Mundo. Ett monument som mattes ut for att det var mitt pa ekvatorn. Bara det att med modern teknik har man visat att det var fel och byggt ett nytt museum pa den riktiga ekvatorlinjen. Sen har jag blivit foralskad massa ganger men de gangerna i borjan har jag nastan glomt, fast jag kommer ihag att Tina retade mig. Mer snart men nu maste jag kopa stovlar infor Saritas.

Okej nu befinner jag mig i Ambato med min alsklingskille Flavio, vi har akit bil med nagon afferskvinna fran Quito som har projekt ihop med folket i Salinas, de tycker att jag ar lite knepp men hevdar hela tiden bestemt att de vill ha mer besok fran folket i Sverige och Padre Antonio hevdade bestemt medans han gjorde en intervju med mig for Radio Salinas att Sverige var ett lyckat exempel pa kapitalism blandat med kommunism. Idag har det kommit massa ecuadorianska turister som alltid till Salinas och de fragar mig massa, t.ex. varfor jag inte lar mig quichua istellet for spanska. ja… varfor inte. Jag har fatt i uppdrag att spela in en film om hur dom gor fotbollarna i en fabrik dom har dar, steg for steg och det har gatt ganska bra. Imorse kom en busslast med tjejer fran Ambato som alla ville fotografera sig bredvid mig och det var en ganska konstig men lustig situation. Jag forsoker oxo hitta en motorcykel och en hast som jag kan lana for att dra mig upp i bergen pa ett smidigare sett da man blir skittrott av att traska pa 3500 meters hojd. Igar kende jag lite hemlengtan och drog ivag och hamnade tillslut pa ett berg med nagra lamadjur som jag borjade prata svenska med. Det var soft fast inte sa givande. Nar det borjade bli morkt befann jag mig i en konstig by med massa asnor och nagra man med hagelbossa som havdade att de skulle jaga kaniner imorgon och sa haftigt “por aqui no mas, va a estar oscurisimo” och sa blev det oxo skitmorkt med lera overallt. Da snackade jag med asa och sen ringde pepe en italiensk volontar for att beratta att det var nattfotboll i colloseumet och jag borjade dra mig tillbaka. Efter ett tag ringde Flavio skrikandes “Cmon IRVIN, DIIIIINNNNER!!” vilket var en jetterolig situation dar jag gick i leran bredvid grisarna fumlandes far att aterkomma till Salinas. Jag har hort mig for lite om bensinpriser eftersom de aker rett mkt bil her och det kostar tydligen 1.6 dollars for 4 liter bensin vilket ar typ 10 kronor. Har i Ambato ar klimatet behagligt, inte kallt som i Salinas utan mer som i Baños, kanske lite kallare men efter Salinas hade jag tenkt joina upp med Asa och dra till Saritas der det verkar vara typ 30 grader todo los dias. Sist vi var i Salinas pa hotellet och jag var magsjuk och jag och Anders delade rum vaknade jag pa morgonen/natten av att nagon pratade och merkte att Anders sa pa engelska “This will solve my problem”, det var en av mina besta stunder just da och kan iforsig jemforas med nar Amanda var dolig i magen och en hippiekvinna fran Usa skulle gora te at henne. De andra borjar prata om att det hon kokat ihop inte alls ar bra for losa magar utan att man blir losare i magen av det och nar kvinnan undrar va som hender sager Amanda hogt: “discusting tea”. Inte att blanda ihop med discussing tea vilket hon egentligen menar. Hur den historien slutade har jag glomt. En rolig figur i Quito pa vandrarhemmet var oxo den ryska stammande mannen med en mikrodator dar han hade all information som fanns om det spanska spraket. Han och Pablo hjelpte mig en kvell nar jag skulle skriva en spanska laxa om mekaniska tjuvar och Pablo havdade bestemt att det jag skrev om var egentligen bender fran futurama. En ganska rolig grej som galler Panamerikanan (Motorvagen som gar rakt genom Amerika) ar att den iaf i Ecuador innehaller tre filer. En at ett hall, en at det andra hallet och en fil som ar ingenmansland. Ja det finns en del att saga nar det galler vagarna i Ecuador, jag tror inte dom pa Farsta uppkorning hade godkennt nagon i Ecuador, eller aja kanske en eller tva men folk ligger i vensterfilen runt kron medans dom har en buss till hoger der det sitter nagon pa taket. Och hundarna som alltid jagar bilarna och forsoker ata upp dom tills dom i stort sett blir prejade av en bil tills de ger upp. Tills nasta bil kommer. Igar kom det en man och hans kompis och fragade mig var padre var eftersom han var en van till honom och ville ha hjalp da han/nagon hade huggit sig/honom med manchete pa massa stellen pa kroppen i vilket de pa kontoret direkt fragade om han hade varit med nagons fru. Folket har med undantag av framforallt Flavio ar mer tystlatna och arbetsinriktade an de vid kusten och kanske i orienten(djungelzonen) med, forutom i Galeras.

Ok en del dagar har flytit po i Salinas, treffat en del turister fron olika stellen, forsokt jobba lite i Escuela del Arte men do jag skulle vara lite konstnerlig och mala skuggor och highlights po en fagel skratta dom bara at mig, sa att den var ful och att pingviner inte ar gula. NEGRO Y BLANCO! Jaja sa jag och satte mig ner i en ring for att fira kerlekens dag, San Valentin da barnen satt i ring drack vin och at tarta och sa smaningom borjade dansa reggaeton. Sett po Bond och en del Charlie Chaplin filmer nar det regnat och Yolanda har gett mig en stor pose av gummi som man fyller med varmvatten. Den ar grym. Har oxo borjat skriva upp alla frukter som finns i detta land och det ar inte lite, igor till exempel smakade vi po en frukt som var grym, ser ut lite som kiwi men mkt godare och storre. Va sags om pitagaya, chirimoya, mamei, guayaba, guanabana, taxo och tomate de arbol. Och da kan man oxo gora grym juice po nestan alla av dessa frukter, och do snackar vi nestan 100 procent frukt, fast det ar klart det beror po stellet du gar po. Sen har jag hengt lite med en kille som heter Pancho och jag ska dra igong engelskagrupp lite senare ikvell for grabbarna i skolan som jag lirade fotboll med idag i ett slags inomhusstadium. I Salinas finns det femtio olika fabriker och nogra av dem ar fotboll, choklad och ost. Ojojoj ost kommer jag tillbaka till senare. Imorrn ska jag testa att jobba i chockladfabriken och jag kan bara tenka po “Kalle och chokladfabriken”. Jag har oxo testat att gora en fotboll men jag var for dalig, fixade inte det, var for svart. Padre Antonio som kom fran italien po sjuttiotalet och borjade massa projekt i Salinas, t.ex. att borja producera parmessanost. Sen dess har produktionen okat och nu finns det en osteria i varje liten by i nerheten i vilket var och en av dem ar specieliserade po t.ex. mozarella, gouda, parmesan osv… Med denna man, barare av oerhort pondus och ett stort vitt skegg, en chauffor med keps och enorm mustash, en man som heter Isak som soker sitt indianursprung och en man: Prospero med bara en hand, alla djupt religosa, for jag po ett religost uppdrag till byarna i “subtropico”. En tretimmars veg bestoende av lera i vilket da och da vi moste stanna for att vara med po en och annan minga for att bygga upp vagen som rasat ihop av regn. Efter det var det manga massor och samtal med folk, tips och valdsamma disskusioner i kyrkor mellan t.ex. en kvinna och en man som hade ett barn tillsammans och mannen inte ville betala uppehall. Allt under overvakning av Padrecito. Som han sjelv sa till mig har jag nog inte varit po so monga massor i hela mitt liv. Rattare sagt har jag inte det. Jag har heller inte sett sa manga toalettstolar inplastade och redo for leverans i kyrkor i hela mitt liv. I kyrkan hittade jag oxo en slags skallbagge, nestan tio centimeter lang med obehagliga kaftar. Vi sov over i subtropico i en liten farm som padre har. Han har typ hus overallt och startat fabriker overallt. En verkligt driven man. Han vann over mig i bade schack och pingis desutom vilket gremer mig lite. Pa farmen lanade jag en gitarr och satt och plinkade lite i vilket en rett kraftig man med dreads kommer ner och vi borjar prata om fotboll. Det visar sig att han visst ar ganska stor inom fotboll for po veggen henger det affischer med bilder po honom och hans lag han varit med i. Dessutom visste han vem Zlatan var, och sant ar alltid kul. Alla kenner oxo till Mcgyver vilket gledjer mig mkt eftersom han ar min husgud. Nesta dag for vi po nagra mer massor och sedan tillbaka med en stor staty av Jungfru Maria over knana sovandes mot en tjock mans axel po en otroligt guppig veg. Maste oxo tilleggga att det var so himla fint der, mkt varmare, fantastiska platser osv. Fast folket dar var helt sjukt fattigt. Sen var det upp till 4000 meter igen i Salinas. Japp… nu har jag kommit igang att skriva har sa snart kommer inlegg om vad som hant innan oxo po resan. En till sak ar mina namn jag fatt for Arvid ar ju domt att misslyckas i detta land. Calwin, Marwin, Kelvin, Kevin, Irwin (hos Yolanda och Flavio) men framforallt Darwin, som oxo blivit Darwincito, ofta for att de tycker att jag ar en jovencito (ungdom). Och snart ska vi nog ata cuy: marsvin. Vi far se hur det gar… Jag har sedan lenge slutat vara vegetarian, inte for att det inte gar for det gor det verkligen, men det kenns batttre att ata det som folk ger en nar man bor i en familj och hos folk osv. Ciao mundo!

Okej, efter att ha haft problem med bade internet och Guallupe har jag dragit min kosa till Salinas. Det har dagarna har jag rest runt i landet mkt och fatt se mkt. Haft monga konversationer po bussen med indianman och treffat smopojkarna som saljer pennor po Quitos Terminal Terrestre tre ganger tror jag. Efter att jag anlent till Guaranda hengde jag po tre andra po en camioneta upp mot Salinas vilket var perfekt for mig. “Un dolarito no mas” som mannen so venligt tilllade. Efter det drog jag min kosa till hotellet for att mota kenda ansikten. William fann jag dock inte forren nesta dag men jag treffade tre tjejer fron Canada, Tyskland och Frankrike och ett grymt par fron Italien som hade varit po brollopsresa po Galapagos. Dock regnade det men jag tog min kosa till den nerliggande pizzerian som gor so grym pizza so det inte ar klokt. Way better an den i Bahia. Jag fick sallskap av de andra och mot kvellen blev det lite billjard med italienarnas chauffor som var en bastant herre som inte pratade mkt men insisterade po att bjuda mig po ol. Ecuadors Stolthet: pilsner. Ja den heter pillsner och forutom mojligtvis den sjuttioprocentiga aguardienten kan inget satta sig emot dess smak. Efter en kall natt (alla netter ar kalla i salinas) traffade jag min venner fron utlandet och aven William som borjade fixa en plats for mig att leva. Efter att jag betalat for hotellnatten, ljugit om att jag inte atit frukost for jag tyckte det var so dyrt po hottellet anda, begav vi oss mot Salinas “office” der alla viktiga personer jobbar. Der fick jag treffa Flavio som jag framover ska bo med, tillsammans med Yolanda, hans fru och abuela: Mormor, som knappt pratar, alltid har hatt och poncho och ror sig i slowmotion, gar och legger sig klockan fyra po dagen och upp fyra po morgonen i vilket hon sitter vid fonstret eller sitter utanfor po trotoaren och tittar. Forutom po lordag do blir det krut i karringen do hon for ga sin veg till kyrkans massa. I alla fall ar familjen grym och hjelper med allt och fixar mat och sysslor nog for att jag har lett rett att sysselsetta mig sjelv.