Forestandarna av internetcafeet jobbar visst over, sa jag passar pa att lagga upp lite bilder. Lite snabbt om vad vi gjorde/fick beskada i djungeln ocksa; hantverk i form av korgtillverkning, ryssjor mm, lang vandring under sporegn genom djungeln for att beskada ett vattenfall, delta i Aywaskaceremoni (dock med lite effekt, men mycket avslappnande), vaskning av guld, fiske samt annat smatt och gott.
Fyra dagar i Amazonas ar avklarade, och jag ar i alla fall jattenojd med turen! De forsta tva dagarna spenderade vi i Rio Blanco, dar de verkar ha kommit ganska langt med utvecklingen av sin turism. Fick senare veta att de, forutom samarbetet med Ricance, aven har samarbete med Jatun Sacha och en hel del andra organisationer som jag dock inte kommer ihag namnen pa. Pa sa satt far de dit valdigt manga turister, och forra aret kom det hela 500 st. Negativt med Rio Blanco var att det just kandes valdigt “turistigt”. Vi bodde langt ifran sjalva byn och fick darmed ingen kontakt med lokalbefolkningen. Annat var det i Galeras, dar det var lite si och sa med sjalva turistservicen eller vad man nu ska kalla det. Jag tyckte att det var jatteskont, eftersom det gav en mer avslappnad kansla dar. Byn dar alla bodde (dar dessutom alla forutom i ett hus var slakt) lag jattenara och pa satt fick man mer ta del av deras kultur, hur de levde och sa vidare. Besoken i skolan och pa dagiset var latt hojdpunkten. De var fulla av energin och man sag leenden var man an tittade. Att bli fotad var nog de roligaste de hade varit med om. Bristen pa skolresurser, dvs pennor, papper osv, var dock valdigt pataglig sa vi beslot oss for att kopa pa oss en hel del material nar vi val kom tillbaks till Tena for att sedan ge till Fransisco (var guide) som skulle kunna ta med allt tillbaks till byn.
Som vanligt ar det daligt med tid och internetcafeet stanger om 5 min. Skriver nog nasta gang nar vi ar pa kusten for att avsluta var gemensamma resa i Bahia de Caraquez. I morgon tar vi bussen mot Guaranda for att darifran ta oss vidare mot byn Salinas. Dar har de bildat ett kooperativ dar bland annat producerar choklad, ost och fotbollar. Kommer nog bli jatteintressant att fa titta pa produktionen, se hur de lever och att ta del i alla aktiviteter som de erbjuder dar.
Hasta luego!
Ar i Tena nu. Har val hant hant nagot speciellt vart att beratta, men bussfarden hit var lite svettig pa sina hall. Tankte passa pa att ladda upp lite bilder. I morgon bar det av till djungeln!
Tillbaka i Quito for att byta rikting pa farden och ta oss mot Amazonas. I morgon aker vi mot Tena, for att pa sondag fran Tena ta oss till en by i Amazonas som heter Rio Blanco. I den och en annan by som heter Galeras kommer vi att spendera fyra dagar och agna oss at lite ekoturism, eller vad man nu ska kalla det. Intressant och roligt hoppas jag i alla fall att det blir!
I sondags for vi ivag till San Clemente som ar en by dar det bara bor Quechuas (ursprungsbefolkning). Den ar belagen ungefar en halvtimme med buss fran Ibarra (stad 2,5 h norr om Quito) pa uppvagen mot vulkanen Imbabura. Vi blev uppdelade och fick bo i olika familjer och under de tre dagarna fick vi bland annat vara med om rida uppfor den valdiga vulkanen(dock inte hela vagen upp), titta pa Condorer, fa veta mer om olika medicinalvaxter, delta i jordbruk samt att bara njuta av den underbara naturen och den harliga utsikten. Finns mycket mer att skriva om San Clemente som var ett jattetrevligt stalle, men tyvarr stanger visst mitt internetcafe om 5 min. Sa en annan gang kara lasare..
Efter tre dagar i San Clemente tog vi oss till den lilla byn Guallupe. Guallupe ligger nara gransen till Esmeraldas, ungefar 1,5 h fran Ibarra. Speciellt for denna plats ar det dar nast intill bara bor svart befolkning, vilka alla harstammar fran slavar som skeppades till Ecuador under kolonialtiden. Det var valdigt trevligt dar, och aven om vi bara stannade over natten kandes det som att man kom dem mycket nara. Till skilnad fran San Clemente, som har utvecklats mycket efteratt de borjade driva ekoturism, verkar det som att det for Guallupe bara gatt nedat for pa senaste tiden. Hoppas bara att det EU-bidrag de alldeles nyligen (mottogs i tisdags) har fatt for att kunna utveckla sitt jordbruk och for att kunna starta ett turismprojekt, kommer att fa byn pa fotter igen.
Det var ungefar det enda jag hinner skriva den har gangen. Drojer nog ett tag innan nasta inlagg, eftersom vi som sagt aker ner mot djungeln i morgon. Hasta lugeo, sa hors vi snart igen!
Hola todos! Veckan lider mot sitt slut och vi har sugit in annu fler intryck och upplevelser. I morgon ska vi pa en utflykt med var kara Oswaldo som vi har lart kanna har i Quito, och pa sondag far vi ivag mot Quechuabyn San Clemente. Jag tankte gora en liten sammanfattning av de studiebesok vi har gjort under veckan, bortsett fran det som jag skrev om i mandags.
I tisdags fick vi chansen att traffa tva eldsjalar fran miljoorganisationen Accion Ecologica. Organisationen har funnits i nastan 20 ar, och har bland annat samarbete med UBV och Swedewatch. Den forsta delen av det fyra timmar langa besoket holls av en forskare i miljovetenskap. Han berattade om problemen kring Plan Colombia, samt de forodande kosekvenser som kemibesprutningen medfor aven for den ecuadorianska befolkningen som bor nara gransen. Den andra delen av besoket handlade om oljeproblematiken i Amazonas och all den miljoforstorning och lidelse bland befolkningen som oljebolagen framkallar. Besoket gav oss mycket vardefull kunskap, och de fyra timmarna kandes forvanansvart korta.
Dagen darpa blev vi, i kontrast till dagen innan, kanske inte matade med information, men daremot fyllda av starka intryck och mycket karlek. Vi besokte en organisation som jobbar med gaturbarnsprojekt runtom i Ecuador, och forutom lite information om projektet blev vi bjudna pa sang, dans och manga leenden. Barnen och ungdomarna var, kanske i motsats till vad vi hade trott innan, valdigt glada och fulla av energi. Besoket gav oss jattemycket och efterat var vi helt fyllda av kanslor.
Igar besokte vi aterigen ett projekt med barn/ungdomskaraktar, men den har gangen var det en skola for indigenas (ursprungsbefolkning). Skolan, som heter Yachay Wasi (=kunskapshuset pa Quechua), lag hogt uppe pa ett berg i utsidan av staden och man hade utsikt over hela Quito. Utbildningen rymmer samma kurser som andra ecuadorianska barn laser, men utover dem studerar man ocksa traditionella kunskaper kring Quachuas kultur, ursprunsspraket Quechua, naturmedecin m.m. De betonar vikten att respektera “pacha mama” (moder jord) och barnen far lara sig att odla med ekologiska metoder pa det jordbruk som ligger precis vid skolan. Malet med skolan ar lara barnen att vara stolta over sitt ursprung samt att bevara en kultur som har funnits i hundratals ar.
Idag var meningen att vi skulle besoka tva organisationer, men tyvarr kan jag framst beratta om den ena eftersom jag och Sofia, nagonstans i Quitos stadsdjungel, lyckades med bedriften att tappa bort oss (lite). Organisationen vi missade heter Cepam och arbetar for kvinnors rattigheter i Ecuador. De har ett hus for kvinnor dit de kan komma for att fa hjalp om de har blivit misshandlade, valdtagna eller har problem med familjen. Ingrid, var kara larare, berattde for mig att forra aret hade det skett 9000 anmalningar for valdtakt, men bara 6 personer hade domts. Det andra besoket idag var pa UBV:s (utbildning for bistandsverksamhet) kontor har i Quito. Eftersom den andra “lara av syd-kursen” pa Skarpnacks folkhogskola bekostas och sker i ett samarbete med just UBV, var de inte helt okanda for oss. De berattade bland annat om de projekt och olika organisationer som de samarbetar med har i Ecuador, samt generellt om UBV i sig. Det var valdigt intresant, och vi fick annu mer och viktig kunskap som vi kommer fa stor nytta av. Dessutom fick manga tips om Ecuador samt olika organisationer som vi kan tanka oss besoka.
Hela veckan har varit fantastisk och vi har fatt trffa sa manga underbara manniskor. Bara att mota manniskor som brinner for sin kamp och det de arbetar for ar troligt inspirerande. Det har varit en vardefull tid och vi ar nu annu mer forberedda for resan runt Ecuador som vi kommer att paborja pa sondag. I morgon blir det mer avslappning och det kan nog behovas for att lata alla intryck sjunka in. Det var allt for ikvall/natt/morgon (beror val pa vem som laser?). Ha de underbart allihopa. God natt!
Hej alla som sitter dar hemma i regn och rusk! Har kommer ett par bilder jag tog har om dagen pa det stalle Christopher beskriver i sin post nedan. Om ni tycker vi ser blota ut pa gruppbilden sa beror det pa att de flesta badade i vattenfallet, inget vi hade pa oss var tort efter den dagen! Men det var det absolut roligaste jag nagonsin gjort, sa att bada i vattenfall kan jag rekommendera varmt… eller kallt.
Intrycken fran den fantastiska rundturen har borjat sjunka in, men vi ar alla overrens om att vi inte kunde ha fatt en battre start pa var resa. Pa en dag hann vi med att aka igenom och besoka tre olika klimat, varav det mest fantastiska maste ha varit den subtropiska molnskogen. Dar blev vi guidade runt och tog oss genom den vildvuxna djungeln till flera vattenfall som vi badade i. Dagens hojdpunkt! Mannen som guidade oss hette Arcesio Montoja och han flydde fran Colombia for drygt tva ar sedan. Paramilitaren mordade hans son, och hans fru flydde ivag sjalv. Ensam tog han sig till Ecuador och byggde ett hus langt fran civilisationen for att paborja ett nytt liv. Han var halvt som halvt sjalvforsorjande, och akte bara in till Quito var 15:e dag for att handla in basmat. Pa sin gard odlade han guava, passionfrukter, yuca, bjornbar/hallon, citroner, bananer m.m. Dessutom hade han tre grisar, tva hundar, en asna och en del kor. Han hade aven en liten bassang i vilken han ibland planterade i fisk. Det regnade varje kvall, och pa sa satt klarade Arcesio vattenforsorjningen galant. Nagot man maste beundra ar att han klarat av att borja pa nytt, trots allt tragiskt som har drabbats honom. Han var verkligen sympatisk och det verkade nastan som att han var den som (om mojligt)hade mest kul nar vi for fram uppfor forsen och badade i vattenfallen.
I slutet av dagen akte vi till ett hus for att ata mat. Maten bestod av fisk som vi (dock ej undertecknad) tidigare under dagen hade fiskat upp pa ett turiststalle dar de hade planterat oring i en damm. Det var fantastiskt gott och middagen var ett perfekt avslut pa en grym dag full av moten med intressanta, glada och varma manniskor.
Idag borjade vara studier pa Simon Bolivars spanskaskola. Vi fick en varsin larare och de flesta var valdigt nojda efter skoldagens slut. Vi kommer att fortsatta studera dar, 8.30-12.00 tills pa fredag. Efter skolan begav vi oss till vart forsta studiebesok har i Ecuador. Bondeorganisationen Fenocin var dagens mal och det var jatteintressant. Tyvarr kunde ingen Ecuadorian narvara, utan UBV:s volontar Lotta Peterson som jobbar for dem, fick i stallet halla i besoket. Pa satt och vis gjorde det ingenting att presentationen blev pa svenska, da vi efter fyra timmars hardkorning med spanska var lite smatrotta. Fenocin arbetar for Ecuadors alla fattiga ur ett jordbruksperspektiv. De kampar bland annat emot ett eventuellt frihandelsavtal med USA, for jordreform och andra miljoinriktade mal. Lotta Peterson jobbar pa Fenocins kvinnosekretariat, och med tanke pa att det ar kvinnorna som skoter smajordbruket i Ecuador, ar det valdigt viktigt med ett genusperspektiv. Hennes arbete sker ofta i form av att hon aker ut pa landsbygden och haller i work-shops dar hon undervisar och informerar inom fragor som vald mot kvinnor, familjeplanering, abort, halsa samt att allmant bygga upp sjalvfortoende hos alla kvnnor som lever under ett standigt fortryck. Hon berattade aven lite om Fenocins organisationsstruktur, allman politik i Ecuador och andra kvinnofragor. Sammanfattningsvis var besoket jatteintressant och Lotta var valdigt kunnig och otroligt engagerande. Fyra (forhoppningsvis fem) till studiebesok aterstar den har veckan, och om resten ar till halften sa givande kommer det att bli en valdigt givande vecka. Det var allt for den har gangen. Hasta luego folks!
Finalmente estamos aquí! Anlande till Quito i forrgar efter en 21 timmars lang flygresa. Tre dagar har nu gatt och otroligt mycket har hant pa den lilla tiden. Idag har vi varit med om en helt otrolig resa runtom Pichincha (regionen som Quito ligger i). Underbara manniskor har vi mott, obeskrivbara platser har vi sett och till slut blev det en totalt fullandad dag. Falta palabras - ja det saknas helt enkelt ord!
Si si si, nos vamos a Ecuador! Inte många timmar kvar. Nästan så att man kanske ska börja fundera på packningen. Vi syns på Arlanda i morgon allihopa (dvs Ecuadorklassen, fröken Ingrid & Aili samt en hel del annat löst folk på väg någonstans). ps. Martin du är med i våra hjärtan, lycka till med allt och skicka bilder på Skratch =)
