Hej alla som saknar mig.
Efter en magisk resa till Ecuador, nu ar tiden nastan slut och vi maste tillbaka om nagra dagar till hemlandet.
Det var jattekul att vara har vi alla har haft en jattebra tid har.
Just nu jag ar i Quito och pluggar spanskan, jag blev battre och battre pa spanskan.
Jo, nu maste jag ga och ata middag med tva andra svenskar som jag traffat har. Vi kommer att visa och beratta mer snart pa var tema dag på folkhogskolan.
MVH
Arsalanito
Hejhej,
Nu ar man tillbaka fran en underbar vecka i Ibarra eller annu mer precist byn Ponkuwayku. I byn bor bara kichwa-indianer. Det var vackert och gront. Man fick folja med i deras vardag och skorda. Vi hade manga langa samtal om indianernas kamp om jord och rattigheter.
Var vard Miguel Angel Carlosama visade oss manga vackra stallen och han arrangerade sa vi kunde traffa manniskor med expertis inom historia, kultur och politik. Det var fantastiskt att vara i
Ponkuwayku, jag kommer sakna byn.
MVH//Steph
Lordag 14 februari
Hola a tod@s!
Som sagt ar rundresan nu slut, men det betyder ocksa att det finns mer tid till att uppdatera bloggen och lagga upp bilder fran resan!
Alla kursdeltagare har borjat sin praktik, men jag har tagit mig tillbaks till Quito. Gilbert ar fortfarande nere vid kusten, men han kommer till Quito i morgon bitti (sondag) och da ska vi gora gemensam sak och cykla genom hela Quito. Tva ganger i manaden stanger man av nagra av de huvudgator som gar genom hela Quito for att lamna plats att stadens alla cyklister, stora som sma. Tank om man kunde gora sa i Stockholm ibland?
Jag har ju inte varit med manga ganger tidigare, men vagar anda pasta att det har varit en av de mer handelserika resorna som gjorts av Skarpnacks folkhogskola i Ecuador. Ett tag funderade vi pa att sammanstalla en lista om alla olyckor (sma), sjukdomar och ovrigt krangel som vi har var varit med om, men insag val att det formodligen inte finns plats for sa mycket text pa bloggen. Mina egna problem far val ge en liten bild av vad vi har varit med om; magsjuk, ramlat ner i en brunn, magsjuk igen och avslutningsvis en omgang skabb (som for ovrigt drabbade minst halva klassen). Kanner mig immun infor resten av resan. Forhoppningsvis blir ingen annan sjuk heller..
Trots alla akammor och ovriga problem har det anda varit en valdigt bra, rolig och framfor allt intressant rundresa. I huvudstaden Quito var det valdigt givande studiebesok. Bland annat besokte vi en miljoorganisation som heter Accion Ecologica. Forst var det valdigt svart att boka in besok med dem eftersom de var mitt uppe i en hungerstrejk utanfor parlamentsbyggnaden i Quito. Anledningen till aktionen var den gruvlag som antogs mandagen efter att vi anlande till Ecuador. Lagen kritiseras hart av indianrorelsen och ett flertal miljoorganisationer eftersom den oppnar upp for okad exploatering och utvinning i storre skala. Gruvnaringen kraver otroligt stora mangder vatten vilket gor att den jordbrukande lokalbefolkningens mojligheter att forsorja sig minskar kraftigt. Dessutom lamnas mycket avfall som fororenar vattnet sa att det manga ganger inte duger som dricksvatten. Tillsammans med indianrorelsen, som forenas i paraplyorganisationen CONAIE, deltog Accion Ecologica senare i en landsomfattande demonstration och vagblockad for att visa sitt missnoje med den nya lagen.
Fran Quito kan vi aven rapportera att vi har upptackt att var kara vaktmastare Blas tydligen har besokt denna huvudstad tidigare. Bildbevis finns langre ner :)
En annan nyhet (fast aningen sen) fran Ecuador ar att man i december stallde in betalning av rantor pa en utlandsskuld. Anledningen ar att en offentlig kommission under 14 manader arbetat med att granska Ecuadors skuld. Man gjorde en bedomning av lanens sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser, samt av vilka villkor som knutits
till lånen. I rapporten kom man fram till att flera lån aldrig borde ha givits, eller gavs helt utan juridisk förankring, och kommissionen rekommenderar utifrån detta presidenten att avstå från att betala nästan 40% av Ecuadors utlandsskuld på 10 miljarder dollar (vilken utgör 21% av landets BNP).
- Som president kan jag inte fortsätta att betala en skuld som helt klart är omoralisk och illegitim, sade Correa i ett tal i Guayaquil. (Med illegitim skuld menas vanligtvis en skuld som givits till en diktator utan befolkningens samtycke och som inte kommit befolkningen till nytta.
Långivaren ska ha varit medveten om detta vid långivningen).
(taget fran Globala utvecklingsfragor - Forum Syds nyhetsbrev)
Nog om detta, har kommer lite foton (om ni klickar pa bilden blir den storre)!
Halsningar
Christopher
Vi befinner oss fortfarande, nagra stycken I den lilla staden Canoa vid kusten mot Stilla Havet. Den paminner lite om en stad tagen ur Vilda Vastern, en enda huvudgata med smutsiga trafasader, barer och restauranger och har och var star en torstig hast. Solen gassar och sand och damm virvlar upp fran gatorna. Forutom idag da staden forvandlats till lervalling efter nattens regn. Det ar bara att lamna skorna hemma och glida fram barfota, fotter ar lattare att tvatta. Stranden ar fokus for alla som ar har, inklusive oss sjalva, och erbjuder stora vagor for de som kan surfa, och barer med hangmattor for de som hellre sitter I skuggan.
Ecuadors kust ar latt att tycka om, med ett varmt klimat och friska vindar. I Bahia de Caraces, som ligger en timmes bussresa harifran besokte vi ett intressant tradplanteringsprojekt och fick se mangroveskog pa Isla Corazon. En fantastisk kansla att glida fram I en tyst kanot genom en kanal dar illroda krabbor klattrade I traden och massor av faglar bodde som man fick se pa nara hall. Vi besokte ocksa den ekologiska garden Rio Muchacho dar vi bodde I en natt och fick lara oss om odling, gora hantverk m.m. I princip hela klassen har gatt igenom annu en omgang med magsjuka och elva timmars bussresa I magsjukt tillstand tog musten ur de flesta. Men kusten har gjort sitt for att krya pa oss och nu mar alla bra igen.
Idag splittrades klassen, efter en manads resa tillsammans. Nu borjar det antligen, pa riktigt! Det var ett gang som akte tillbaka till Bahia de Caraces idag for att jobba med tradplantering for organisationen Planet Drum. Jag och Petra aker vidare i morgon till den ekologiska garden Sarita. Hittills har jag mest kant mig som en turist, men nu kommer vi att bo lange pa en plats och jag hoppas det andras da. Ska bli skont att slippa resa sa mycket och installera sig pa en plats. Sorgligt anda att aka ifran gruppen och saklart lite laskigt att klara sig helt sjalva.
Vi har det bra. Hoppas ni ocksa har det!
/Jenny
Nu har vi varit i Quito och Ecuador i dryga veckan, men morgonen nar vi lamnade arlanda kanns sa otroligt avlagsen att det kanns som sjukt mycket langre tid. Quito ar fantastiskt vackert, langstrackt och inklamt mellan stora stora berg. Jag tycker om staden, fargglada cementhus, sma gatukok langs gatorna, snalla fina manniskor (som dessvarre pratar helt obegripligt) och hela tiden bergen runt omkring.
Under veckan som varit har vi pluggat spanska intensivt pa formiddagarna och varit pa studiebesok pa skolor, en miljoorganisation och i en sos-barnby pa eftermiddagarna. Det har varit intensivt, men jatteintressant.
Det blir inga utforliga beskrivningar ikvall for jag ar vansinnigt trott och maste ga hem och sova strax. Idag klattrade vi upp nagra stycken pa ett berg, tog linbanan upp (skittufft!) till kanske 4200moh och gick sedan i typ fyra timmar for att na den tunna kammen pa 4600moh mellan tva branta dalgangar. Nu har jag ont under fotsulorna och tusen bilder med vackra vyer i kameran.
Imorgon ar det dags att bryta upp och ta buss manga manga timmar till den lilla byn, eller garden, San Clemente. Jag glader mig till att komma ut pa landsbygden, det kanns som att resan inte startar riktigt pa riktigt innan vi drar ut i landet.
Men nu sova. Godnatt alla!
Petra M
Okej nu har jag hangt i Sarita med Asa och med Familjen Pachal: Servio, Maria, Sara (Sarita, tror darav namnet pa garden) Jaquin, Erik, Manuko och Valentina plus alla andra som pa ett och annat vis kommit in i bilden. Varit ratt seg , sjuk i borjan och softat ratt mycket och da har de kallat mig for sengangare, de har blivit mitt nickname. Det finns namligen massa sengangare runtomkring, iguanaodlor och apor, sa dem har vi varit och tittat pa och en sengangare har jag fatt klappa. Borjat filma ganska mycket och last Mio min Mio pa spanska som Asa hade med sig som present till familjen. Barnen ar riktigt charmiga och framforallt Sara som ar typ den storsta dramaqueen jag nogonsin mott (och hon ar bara 8 ar gammal). Vi har skordat kakao och varit med och sysslat med Serivos projekt, och de ar manga. Han har namligen som sitt kall att bevara alla fron for framtida generationer och planterar och forsoker fa folk att engagera sig i hallbara losningar vilket ofta kan vara ganska svart i Ecuador. Sen har bade jag och Asa sysslat med artesania ( gora smycken av olika traslag ) och gatt med frukost till machetearbetarna i bergen. En dag for vi och tittade pa ett jattetrad och sa har vi varit med och planterat lite trad i en avlagsen by. Asa har gjort mer saker for jag har varit ratt seg och dessutom har hon varit har hela sin praktik och kommit mer in i vad som hander. Idag har vi varit i Calceta hela dagen och gjort olika grejjer. Det ska vara en tuppfajt i narheten snart som de ska ta med mig till och sen har jag tankt dra mig till Bahia for att hooka med Asa och dra till Isla de la Plata som ar en slags naturskyddspark som jag velat hanga i lange, dessutom langtar jag lite efter hav och speciellt en o later fint. Hur som helst slutar praktiken nu och ja… nu blir det kanske inge mer inlagg har. peace
Efter allt detta borjade sjalva rundresan da vi forst akte via ibarra till den lilla utspridda byn San Clemente dar vi fick testa pa lite allt mojligt lara oss om olika vaxter, rida hast i bergen och se pa kondorer (Anders hade ett finger med i spelet dar). Det var grymt for mig eftersom jag aldrig ridit forut. Juan som huvudmannen hette berattade lite om hur de haft det forut och haciendasystemet som funkat ungefar som slavarbete. Efter San Clemente var det Guallupes tur att fa besok av oss. En valdigt fattig by med nastan bara svarta invanare och speciell kosthallning for var del. Maten bestod mast av ris och potatis och jag fick nagra slags “herbals” i vatten att dricka men det var javligt mycket mat. Manga tyckte att det var lite konstigt dar och det var det iofs for folk gjorde typ inget och sa gick det runt grisar och hundar i deras yards och tankarna flog till reggaevideos pa youtube. Men jag hangde med nagra grabbar och fiskade lite och sen satte folket ihop en fest som iforsig blev lite misslyckad eftersom byledaren borjade skalla ut folk. Men det var en del lustiga situationer och jag blev god van med min gubbe som jag bodde hos som heter Waldemar och var typ 70 ar gammal och har/hade cirka femton barn och senare glatt bjod alla pa aguardiente (70 procentig fulsprit). En karaktar var oxo den galna mannen som snackade hela tiden, helt osammanhangande, och hade bandana, stovlar och en pinne med en petflaska pa. Nar jag senare aterkom forsokte han forklara for mig att han var pa vag att ata frukost, och la sedan till : Ja, sand sa klart (till frukost alltsa). Efter Guallupe drog vi till djungelstaden Tena och vidare till Galeras, en by i djungeln dar de bara pratar quechua (indianspraket, en kvarleva sen inkatiden) forutom var guide och nagra till. En tre timmars promenad genom djungeln med packning som var jakligt tung efter att ha akt med camioneta (pick-up) och motorkanot. Det var en grym kulturskillnad sen Guallupe eftersom alla var sjukt blyga. Mycket speciell mat och klimat. Med oss var oxo en tant fran Italien som bara var dar lite otippat. Men hon var trevlig. En dag kom det riktigt djungelregn och jag har aldrig varit med om nagot regn som varit sa mycket och starkt. Amanda och jag spelade fotboll med massa ungar da och det var grymt for fotboll i regnet behovs inget sprak. Sen badade vi i floden som hade vaxt jattemycket och blev sjukt strom sa man kunde glida med den langt. Vattnet kokade dom over oppen eld for att bli av med bakterier sa det smakade skit och popcorn med socker var oxo en vanlig foretelse. Annars typ yuca, sockerkaka, konstiga bonor ris osv… Sen var det schamanritual med konstiga drycker och lite aguardiente och den kvallen sag jag mycket konstigt i buskarna. Sista natten var det uppvisningar av en mycket komisk krigsdans som Lisa inte kunde halla sig for och musik av olika slag. Anders spelade fiol, Amandita och Osa sjong och spelade gitarr och tillsammans sjong vi alla rovarsangen fran Ronja Rovardotter. Det lat verkligen skit. Det var ockso dans och musik med alla och det var den mest speciella djungelfest jag varit med om. Alla dansade med stovlar och kvinnorna med bebisar hangandes i sjalar runt kroppen. Det var ockso har jag forst blev Darwin. Kanske for att manga av indianernas barn hade amerikanska namn? Typ Jefferson, Anderson. Viva La communidad! Efter Tena och Galeras for vi till staden Baños dar allt var behagligt, turistiskt och klimatet var perfekt. Dar hade vi nagra vilodagar nar vi akte lite fyrhjuling, traskade runt och bland annat jag var pa ett badhus med varma kallor. Det ar namligen darfor det heter Baños. Det finns massa varma kallor med riktigt behagligt vatten som man kan ligga och sova i. Dar fanns ockso ett riktigt veg-stalle a la Hermans eller Chutney (i Sthlm) som vi var pa manga ganger. Sen for vi forbi Centro Fatima ett stelle dar de tar hand om djur som fastnat i tullen eller pa nagot sett blivit daligt behandlade och fick se en hel del. Apor, tapir, kaymaner, pappegojor, ormar och skoldpaddor. Aporna var lite obehagliga och forsokte anfalla mig ofta och en nafsa lite pa mitt ben och jag hann tanka pa rabies. Sen for vi till Bahia de Caraquez vid kusten for att titta pa deras projekt med en Ekostad men jag var i stort sett magsjuk hela tiden sa jag upplevde inte sa mycket forutom den enorma galapagosskoldpaddan Miguelito som de hade i en skola. Och sa sjelvklart att man kunde bada i Stilla Havet. Efter Bahia for vi till Rio Muchacho som var en ekologisk farm i narheten av en surfort - Canoa. Dar fick vi aka jeep i leran for att komma fram till ett riktigt trevligt stelle i skogen dar det hade massa olika projekt. Det var mer eller mindre en farm och de visade hur det gjorde saker ekologiskt och vi fick testa att gora egna ringar av tra. Sen for vi till Canoa och softade i tre dagar, testade surf, badade och at pannkakor med frukt i. Dar hade jag ockso min fodelsedag medans det var karneval och det var mycket reggaetondans pa stranden och konstiga firskratter typ blackfisk. Vi hade ockso powerrangers-masker pa oss under ett svagt ogonblick pa kvallen och jag, Amanda och Tina satt och lira “spin the bottle” pa spanska med nagra. Osa och Lisa tror jag blev aeggade av Kongo som senare kom att bli var nye van. Ja det var mycket dar. Sen en dag medelade Anders att hans tid var kommen och efter tva drinkar som han glomde betala drog han morgonen darpa medans vi stannade. Jag stannade bara en dag eller nagot och drog och hangde lite i Bahia de Caraquez medans de andra stannade och vi traffades senare i Bahia. Dar motte jag upp med Hastiano en kille fran Rio Muchacho som var hollandsk fast med foraldrar fran Argentina och Indonesien som bara hade svarta kompisar och flickvanner. Jag forsokte overtala honom att aka till Guallupe eller Esmeraldas och han var grymt intresserad med insag att han inte hade tid eller pengar till det. Sen mottes vi upp i gruppen, at middag tillsammans och efter en ganska sunkig stranddejt for jag med nattbussen mot Quito for att borja min praktik. Jag har ockso fatt tva uppdrag i Salinas och det ar att halsa pa tva svenska familjer som folk har relationer till nar jag kommer tillbaka. Jag lanade ockso en hast och red barbacka i Anderna forut och det var sjukt hur snabbt den sprang, lugnt som en bil och nu har jag sa ont i asset att jag knappt kan sitta. Men det var vart. Igar kakade jag avskedspizza med Flavio och Yolanda och idag for jag och Flavio till Riobamba at brunch och skiljdes. Nu har jag gatt och tittat pa tag. Det ar namligen bara i Riobamba det finns tag i hela Ecuador men just nu andvander dom inte dom. Dessutom ar det mest en turistattraktion. Adios Pescado.
Ok, jag ar har i Ambato och har lite tid medans Flavio retar mig och forsoker utalat svenska pa skemt. Pa flyget var en engelsmann forst trevlig och tyckte att vi skulle fa ett sadant roligt aventyr och det var oxo riktigt kul att flyga nar man fick massa gratis saker (las ol). Amerikanarna var lite mindre service inriktade men av nagon anledning fick jag saker av dem som jag inte behovde betala for. Forst akte vi via London till Miami dar vi hamnnade pa ett hotell som var riktigt fint. Det forsta som slog mig var att allt i Miami var pa bade spanska och engelska och efter att vi kommit fram badat lite i poolen och jag, Tina, och Amanda (senare Amandita) sett lite pa american gangster sov vi. Pa morgonen at vi halvt utstirrade av alla americanos en riktigt amerikansk frukost der allt var fardigpaketerat i sma portioner, ungefar som pa flygplan. Fast mer fardigpaketerat. Jag tyckte det var lite aggro stemning i Miami och Anders hade pratat pa flyget om att dra till en slags naturskyddspark-omrade med faglar och alligatorer sa pa morgonen darpa begav sig jag Lisa, Osa, Amanda och Anders dit. Tina och Amandita fick inte plats i bilen. Hah!
Forutom att det var lite laskigt nar Anders korde bil var det aven mycket roligt for att inte tala om spannande da han ofta bestemde sig i sista stund vart han ville aka. Och att alla bilar i Usa ar automatvexlade. Nar vi kom fram var det grymt, alla faglar, alligatorer och sa Ranger Brian. Denna arketyp av en amerikansk skogsvardsvaktare som fick mitt hjarta att smelta till smor. Dessutom hade dom grym limelask dar. Naja, sen hande inte mycket mer forutom strul med vaskorna i Usa och sen flog vi till Ecuador, Quito. Dar var det ockso massa strul med vaskor, sen med hostal och nagra blev lite irriterade snabbt men vi hammnade snart pa ett grymt hostal som vi kom att gilla mycket. Vaskorna droppade in en efter en forutom Tinas som aldrig kom fram. Redan pa flygplatsen merkte man en kulturskillnad nar aldre kvinnor som jobbar i passkontrollen borjar florta med en och fraga om man ska med och dansa och att tio ars skillnad inte gor sa mycket. En sak man marker snabbt ar prisskillnaden for att namna nagra saker: ol: 6 kr hamburgermeny: 6-12 kronor, frukost inklusive juice, brod, agg : cirka 8kr och en lunch cirka 12 kronor. Eftersom Pochahontas varit ett tema i vart inlerande av spanska var alla mycket peppade pa filmen Pochahontas 2 som Anders kopt tidigare en kvell och pa hostallat var entusismen flodande. Efter kopte jag aven “Pochahontas The legend”: en dubbad amerikansk otecknad version som jag inte fattade so mkt av och det var bara jag i klassen som sag den tillsammans med en engelsk tjej och nagra latinos som tyckte jag var dum i huvet for att filmen var so vardelos. Det finns ett stelle nara hostallat som har soyakotthamburgare med avocado som ar riktigt grymt. En natt nar de andra var ute satt jag med en annan kille och jammade didgeridoo och munjiga. I skolan har vi intensivpluggat spanska och pa kvallerna har dom kurser med bland annat salsa, hur man gor empanadas och aven en drinkkurs med caipirinha, mojitos och en ecuadoriansk drink som heter canelaso. (typ som glogg blandat med nyponsoppa). Vi har varit pa en del studiebesok, Cepam kvinnoorgansation, La Marin: en organisation som hjelper gatubarn, Accion Ecologica: en organisation som jobbar med kampanjer for att skydda miljon, UBV: utbildning for bistandsverksamhet: Svensk organisation med fokus pa Sydamerika och sa har vi varit och sett pa Mitad del Mundo. Ett monument som mattes ut for att det var mitt pa ekvatorn. Bara det att med modern teknik har man visat att det var fel och byggt ett nytt museum pa den riktiga ekvatorlinjen. Sen har jag blivit foralskad massa ganger men de gangerna i borjan har jag nastan glomt, fast jag kommer ihag att Tina retade mig. Mer snart men nu maste jag kopa stovlar infor Saritas.
Okej nu befinner jag mig i Ambato med min alsklingskille Flavio, vi har akit bil med nagon afferskvinna fran Quito som har projekt ihop med folket i Salinas, de tycker att jag ar lite knepp men hevdar hela tiden bestemt att de vill ha mer besok fran folket i Sverige och Padre Antonio hevdade bestemt medans han gjorde en intervju med mig for Radio Salinas att Sverige var ett lyckat exempel pa kapitalism blandat med kommunism. Idag har det kommit massa ecuadorianska turister som alltid till Salinas och de fragar mig massa, t.ex. varfor jag inte lar mig quichua istellet for spanska. ja… varfor inte. Jag har fatt i uppdrag att spela in en film om hur dom gor fotbollarna i en fabrik dom har dar, steg for steg och det har gatt ganska bra. Imorse kom en busslast med tjejer fran Ambato som alla ville fotografera sig bredvid mig och det var en ganska konstig men lustig situation. Jag forsoker oxo hitta en motorcykel och en hast som jag kan lana for att dra mig upp i bergen pa ett smidigare sett da man blir skittrott av att traska pa 3500 meters hojd. Igar kende jag lite hemlengtan och drog ivag och hamnade tillslut pa ett berg med nagra lamadjur som jag borjade prata svenska med. Det var soft fast inte sa givande. Nar det borjade bli morkt befann jag mig i en konstig by med massa asnor och nagra man med hagelbossa som havdade att de skulle jaga kaniner imorgon och sa haftigt “por aqui no mas, va a estar oscurisimo” och sa blev det oxo skitmorkt med lera overallt. Da snackade jag med asa och sen ringde pepe en italiensk volontar for att beratta att det var nattfotboll i colloseumet och jag borjade dra mig tillbaka. Efter ett tag ringde Flavio skrikandes “Cmon IRVIN, DIIIIINNNNER!!” vilket var en jetterolig situation dar jag gick i leran bredvid grisarna fumlandes far att aterkomma till Salinas. Jag har hort mig for lite om bensinpriser eftersom de aker rett mkt bil her och det kostar tydligen 1.6 dollars for 4 liter bensin vilket ar typ 10 kronor. Har i Ambato ar klimatet behagligt, inte kallt som i Salinas utan mer som i Baños, kanske lite kallare men efter Salinas hade jag tenkt joina upp med Asa och dra till Saritas der det verkar vara typ 30 grader todo los dias. Sist vi var i Salinas pa hotellet och jag var magsjuk och jag och Anders delade rum vaknade jag pa morgonen/natten av att nagon pratade och merkte att Anders sa pa engelska “This will solve my problem”, det var en av mina besta stunder just da och kan iforsig jemforas med nar Amanda var dolig i magen och en hippiekvinna fran Usa skulle gora te at henne. De andra borjar prata om att det hon kokat ihop inte alls ar bra for losa magar utan att man blir losare i magen av det och nar kvinnan undrar va som hender sager Amanda hogt: “discusting tea”. Inte att blanda ihop med discussing tea vilket hon egentligen menar. Hur den historien slutade har jag glomt. En rolig figur i Quito pa vandrarhemmet var oxo den ryska stammande mannen med en mikrodator dar han hade all information som fanns om det spanska spraket. Han och Pablo hjelpte mig en kvell nar jag skulle skriva en spanska laxa om mekaniska tjuvar och Pablo havdade bestemt att det jag skrev om var egentligen bender fran futurama. En ganska rolig grej som galler Panamerikanan (Motorvagen som gar rakt genom Amerika) ar att den iaf i Ecuador innehaller tre filer. En at ett hall, en at det andra hallet och en fil som ar ingenmansland. Ja det finns en del att saga nar det galler vagarna i Ecuador, jag tror inte dom pa Farsta uppkorning hade godkennt nagon i Ecuador, eller aja kanske en eller tva men folk ligger i vensterfilen runt kron medans dom har en buss till hoger der det sitter nagon pa taket. Och hundarna som alltid jagar bilarna och forsoker ata upp dom tills dom i stort sett blir prejade av en bil tills de ger upp. Tills nasta bil kommer. Igar kom det en man och hans kompis och fragade mig var padre var eftersom han var en van till honom och ville ha hjalp da han/nagon hade huggit sig/honom med manchete pa massa stellen pa kroppen i vilket de pa kontoret direkt fragade om han hade varit med nagons fru. Folket har med undantag av framforallt Flavio ar mer tystlatna och arbetsinriktade an de vid kusten och kanske i orienten(djungelzonen) med, forutom i Galeras.
