EcuadorEko

Hej alla som saknar mig.
Efter en magisk resa till Ecuador, nu ar tiden nastan slut och vi maste tillbaka om nagra dagar till hemlandet.
Det var jattekul att vara har vi alla har haft en jattebra tid har.
Just nu jag ar i Quito och pluggar spanskan, jag blev battre och battre pa spanskan.
Jo, nu maste jag ga och ata middag med tva andra svenskar som jag traffat har. Vi kommer att visa och beratta mer snart pa var tema dag på folkhogskolan.

MVH
Arsalanito

Hejhej,

Nu ar man tillbaka fran en underbar vecka i Ibarra eller annu mer precist byn Ponkuwayku. I byn bor bara kichwa-indianer. Det var vackert och gront. Man fick folja med i deras vardag och skorda. Vi hade manga langa samtal om indianernas kamp om jord och rattigheter.
Var vard Miguel Angel Carlosama visade oss manga vackra stallen och han arrangerade sa vi kunde traffa manniskor med expertis inom historia, kultur och politik. Det var fantastiskt att vara i
Ponkuwayku, jag kommer sakna byn.

MVH//Steph

Lordag 14 februari

Hola a tod@s!

Som sagt ar rundresan nu slut, men det betyder ocksa att det finns mer tid till att uppdatera bloggen och lagga upp bilder fran resan!

Alla kursdeltagare har borjat sin praktik, men jag har tagit mig tillbaks till Quito. Gilbert ar fortfarande nere vid kusten, men han kommer till Quito i morgon bitti (sondag) och da ska vi gora gemensam sak och cykla genom hela Quito. Tva ganger i manaden stanger man av nagra av de huvudgator som gar genom hela Quito for att lamna plats att stadens alla cyklister, stora som sma. Tank om man kunde gora sa i Stockholm ibland?

Jag har ju inte varit med manga ganger tidigare, men vagar anda pasta att det har varit en av de mer handelserika resorna som gjorts av Skarpnacks folkhogskola i Ecuador. Ett tag funderade vi pa att sammanstalla en lista om alla olyckor (sma), sjukdomar och ovrigt krangel som vi har var varit med om, men insag val att det formodligen inte finns plats for sa mycket text pa bloggen. Mina egna problem far val ge en liten bild av vad vi har varit med om; magsjuk, ramlat ner i en brunn, magsjuk igen och avslutningsvis en omgang skabb (som for ovrigt drabbade minst halva klassen). Kanner mig immun infor resten av resan. Forhoppningsvis blir ingen annan sjuk heller..

Trots alla akammor och ovriga problem har det anda varit en valdigt bra, rolig och framfor allt intressant rundresa. I huvudstaden Quito var det valdigt givande studiebesok. Bland annat besokte vi en miljoorganisation som heter Accion Ecologica. Forst var det valdigt svart att boka in besok med dem eftersom de var mitt uppe i en hungerstrejk utanfor parlamentsbyggnaden i Quito. Anledningen till aktionen var den gruvlag som antogs mandagen efter att vi anlande till Ecuador. Lagen kritiseras hart av indianrorelsen och ett flertal miljoorganisationer eftersom den oppnar upp for okad exploatering och utvinning i storre skala. Gruvnaringen kraver otroligt stora mangder vatten vilket gor att den jordbrukande lokalbefolkningens mojligheter att forsorja sig minskar kraftigt. Dessutom lamnas mycket avfall som fororenar vattnet sa att det manga ganger inte duger som dricksvatten. Tillsammans med indianrorelsen, som forenas i paraplyorganisationen CONAIE, deltog Accion Ecologica senare i en landsomfattande demonstration och vagblockad for att visa sitt missnoje med den nya lagen.

Fran Quito kan vi aven rapportera att vi har upptackt att var kara vaktmastare Blas tydligen har besokt denna huvudstad tidigare. Bildbevis finns langre ner :)

En annan nyhet (fast aningen sen) fran Ecuador ar att man i december stallde in betalning av rantor pa en utlandsskuld. Anledningen ar att en offentlig kommission under 14 manader arbetat med att granska Ecuadors skuld. Man gjorde en bedomning av lanens sociala, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser, samt av vilka villkor som knutits
till lånen. I rapporten kom man fram till att flera lån aldrig borde ha givits, eller gavs helt utan juridisk förankring, och kommissionen rekommenderar utifrån detta presidenten att avstå från att betala nästan 40% av Ecuadors utlandsskuld på 10 miljarder dollar (vilken utgör 21% av landets BNP).

- Som president kan jag inte fortsätta att betala en skuld som helt klart är omoralisk och illegitim, sade Correa i ett tal i Guayaquil. (Med illegitim skuld menas vanligtvis en skuld som givits till en diktator utan befolkningens samtycke och som inte kommit befolkningen till nytta.
Långivaren ska ha varit medveten om detta vid långivningen).
(taget fran Globala utvecklingsfragor - Forum Syds nyhetsbrev)

Nog om detta, har kommer lite foton (om ni klickar pa bilden blir den storre)!

Halsningar

Christopher

Vi befinner oss fortfarande, nagra stycken I den lilla staden Canoa vid kusten mot Stilla Havet. Den paminner lite om en stad tagen ur Vilda Vastern, en enda huvudgata med smutsiga trafasader, barer och restauranger och har och var star en torstig hast. Solen gassar och sand och damm virvlar upp fran gatorna. Forutom idag da staden forvandlats till lervalling efter nattens regn. Det ar bara att lamna skorna hemma och glida fram barfota, fotter ar lattare att tvatta. Stranden ar fokus for alla som ar har, inklusive oss sjalva, och erbjuder stora vagor for de som kan surfa, och barer med hangmattor for de som hellre sitter I skuggan.

Ecuadors kust ar latt att tycka om, med ett varmt klimat och friska vindar. I Bahia de Caraces, som ligger en timmes bussresa harifran besokte vi ett intressant tradplanteringsprojekt och fick se mangroveskog pa Isla Corazon. En fantastisk kansla att glida fram I en tyst kanot genom en kanal dar illroda krabbor klattrade I traden och massor av faglar bodde som man fick se pa nara hall. Vi besokte ocksa den ekologiska garden Rio Muchacho dar vi bodde I en natt och fick lara oss om odling, gora hantverk m.m. I princip hela klassen har gatt igenom annu en omgang med magsjuka och elva timmars bussresa I magsjukt tillstand tog musten ur de flesta. Men kusten har gjort sitt for att krya pa oss och nu mar alla bra igen.

Idag splittrades klassen, efter en manads resa tillsammans. Nu borjar det antligen, pa riktigt! Det var ett gang som akte tillbaka till Bahia de Caraces idag for att jobba med tradplantering for organisationen Planet Drum. Jag och Petra aker vidare i morgon till den ekologiska garden Sarita. Hittills har jag mest kant mig som en turist, men nu kommer vi att bo lange pa en plats och jag hoppas det andras da. Ska bli skont att slippa resa sa mycket och installera sig pa en plats. Sorgligt anda att aka ifran gruppen och saklart lite laskigt att klara sig helt sjalva.

Vi har det bra. Hoppas ni ocksa har det!
/Jenny

Nu har vi varit i Quito och Ecuador i dryga veckan, men morgonen nar vi lamnade arlanda kanns sa otroligt avlagsen att det kanns som sjukt mycket langre tid. Quito ar fantastiskt vackert, langstrackt och inklamt mellan stora stora berg. Jag tycker om staden, fargglada cementhus, sma gatukok langs gatorna, snalla fina manniskor (som dessvarre pratar helt obegripligt) och hela tiden bergen runt omkring.
 
Under veckan som varit har vi pluggat spanska intensivt pa formiddagarna och varit pa studiebesok pa skolor, en miljoorganisation och i en sos-barnby pa eftermiddagarna. Det har varit intensivt, men jatteintressant.
 
Det blir inga utforliga beskrivningar ikvall for jag ar vansinnigt trott och maste ga hem och sova strax. Idag klattrade vi upp nagra stycken pa ett berg, tog linbanan upp (skittufft!) till kanske 4200moh och gick sedan i typ fyra timmar for att na den tunna kammen pa 4600moh mellan tva branta dalgangar. Nu har jag ont under fotsulorna och tusen bilder med vackra vyer i kameran.
 
Imorgon ar det dags att bryta upp och ta buss manga manga timmar till den lilla byn, eller garden, San Clemente. Jag glader mig till att komma ut pa landsbygden, det kanns som att resan inte startar riktigt pa riktigt innan vi drar ut i landet.
 
Men nu sova. Godnatt alla!
Petra M

Okej nu har jag hangt i Sarita med Asa och med Familjen Pachal: Servio, Maria, Sara (Sarita, tror darav namnet pa garden) Jaquin, Erik, Manuko och Valentina plus alla andra som pa ett och annat vis kommit in i bilden. Varit ratt seg , sjuk i borjan och softat ratt mycket och da har de kallat mig for sengangare, de har blivit mitt nickname. Det finns namligen massa sengangare runtomkring, iguanaodlor och apor, sa dem har vi varit och tittat pa och en sengangare har jag fatt klappa. Borjat filma ganska mycket och last Mio min Mio pa spanska som Asa hade med sig som present till familjen. Barnen ar riktigt charmiga och framforallt Sara som ar typ den storsta dramaqueen jag nogonsin mott (och hon ar bara 8 ar gammal). Vi har skordat kakao och varit med och sysslat med Serivos projekt, och de ar manga. Han har namligen som sitt kall att bevara alla fron for framtida generationer och planterar och forsoker fa folk att engagera sig i hallbara losningar vilket ofta kan vara ganska svart i Ecuador. Sen har bade jag och Asa sysslat med artesania ( gora smycken av olika traslag ) och gatt med frukost till machetearbetarna i bergen. En dag for vi och tittade pa ett jattetrad och sa har vi varit med och planterat lite trad i en avlagsen by. Asa har gjort mer saker for jag har varit ratt seg och dessutom har hon varit har hela sin praktik och kommit mer in i vad som hander. Idag har vi varit i Calceta hela dagen och gjort olika grejjer. Det ska vara en tuppfajt i narheten snart som de ska ta med mig till och sen har jag tankt dra mig till Bahia for att hooka med Asa och dra till Isla de la Plata som ar en slags naturskyddspark som jag velat hanga i lange, dessutom langtar jag lite efter hav och speciellt en o later fint. Hur som helst slutar praktiken nu och ja… nu blir det kanske inge mer inlagg har. peace

Hej pa er!
Jag ber om ursakt over att jag ar dalig pa att skriva.
Nu ar jag och Amanda (Horne) i Bahía de Caraquez och jobbar pa Planet Drum. Vi har det jatte bra har, men det ar verkligen hart jobb! Vi kampar med machete i sluttningar med gras upp till midjan. Solen gassar och vi ar tvungna att dranka oss i det giftiga myggmedlet DEET for att inte bli helt uppata av alla myggor.
Har om dagen fick vi syn pa en boaorm och en giftig orm som heter Ekism eller ngt liknande och en skorpion… lite otackt!

Men vi ar ett bra arbetslag med manniskor fran hela varlden som har det riktigt kul ihop!
Har vid kusten ar det varmt och skont, vi badar varje dag och brukar sitta vid havet och kolla pa solnedgangen.
Snart ar praktiken slut och nasta vecka aker jag till Galapagos med min pojkvan.

Nu har jag antligen lyckats klura ut vad jag har for anvandarnamn sa att jag kan skriva har. Arvid har tackt det mesta av var rundresa, sa jag borjar efter den. Jag och Lisa borjade var praktik pa Finca Organica Sarita, en ekologisk gard i samhallet Sarampion utanfor Calceta (ungefar 2h fran Bahía de Caraquez). Vi har haft lektioner i permakultur, manens faser, naturliga bekampningsmedel och godselmetoder och annat spannande. Vi har jobbat med ett aterbeskogningsprojekt, vilket innebar att aka runt i en bil med man och hamta tradplantor, lamna dem pa olika stallen och plantera dem. Vi fick i samband med en av dessa turer en rundtur pa universitetet dar vi fick traffa bade rektorn och chefen for jordbruksdelen. Kandes lite konstigt att sitta pa rektorns fina kontor i leriga stovlar och keps, men han var jattetrevlig och gav oss pennor med skolans emblem.
Vi har ocksa odlat bananer och yucca, skordat kakao och haft nagra forsok till engelskalekioner med barnen (fem stycken i olika aldrar). Jag fick ocksa chansen att besoka tva uppkopningscenter for kakao (framst ekologisk), som skickas direkt till Europa, vilket var valdigt intressant.
Efter tva veckor lamnade vi Sarita och jag akte till Quito for att besoka rattvis handels-producenter och Lisa akte till Bahía de Caraquez.
Efter tva intensiva dagar med manga besok i olika delar av Quito och i Peguche, en by utanfor Otavalo, motte jag upp med Arvid i tisdags kvall och vi tog bussen tillbaka hit till Sarita, eftersom jag bestamt mig for att gora resten av min praktik har.
Jag bor hogt uppe i ett mangotrad dar jag precis har fatt en ny granne, en comadruja (ser ut ungefar som en possum). Hur fint som helst!
Vi har gjort choklad, odlat mer trad och jobbat med hantverk (vilket gar sadar). Arvid ar lite forkyld, sa jag har akt sjalv till Calceta for att shoppa lite c-vitamin och hangmattor.
Nu ar det dags for mig att leta upp en camioneta for att ta mig tillbaka till byn!

Efter allt detta borjade sjalva rundresan da vi forst akte via ibarra till den lilla utspridda byn San Clemente dar vi fick testa pa lite allt mojligt lara oss om olika vaxter, rida hast i bergen och se pa kondorer (Anders hade ett finger med i spelet dar). Det var grymt for mig eftersom jag aldrig ridit forut. Juan som huvudmannen hette berattade lite om hur de haft det forut och haciendasystemet som funkat ungefar som slavarbete. Efter San Clemente var det Guallupes tur att fa besok av oss. En valdigt fattig by med nastan bara svarta invanare och speciell kosthallning for var del. Maten bestod mast av ris och potatis och jag fick nagra slags “herbals” i vatten att dricka men det var javligt mycket mat. Manga tyckte att det var lite konstigt dar och det var det iofs for folk gjorde typ inget och sa gick det runt grisar och hundar i deras yards och tankarna flog till reggaevideos pa youtube. Men jag hangde med nagra grabbar och fiskade lite och sen satte folket ihop en fest som iforsig blev lite misslyckad eftersom byledaren borjade skalla ut folk. Men det var en del lustiga situationer och jag blev god van med min gubbe som jag bodde hos som heter Waldemar och var typ 70 ar gammal och har/hade cirka femton barn och senare glatt bjod alla pa aguardiente (70 procentig fulsprit). En karaktar var oxo den galna mannen som snackade hela tiden, helt osammanhangande, och hade bandana, stovlar och en pinne med en petflaska pa. Nar jag senare aterkom forsokte han forklara for mig att han var pa vag att ata frukost, och la sedan till : Ja, sand sa klart (till frukost alltsa). Efter Guallupe drog vi till djungelstaden Tena och vidare till Galeras, en by i djungeln dar de bara pratar quechua (indianspraket, en kvarleva sen inkatiden) forutom var guide och nagra till. En tre timmars promenad genom djungeln med packning som var jakligt tung efter att ha akt med camioneta (pick-up) och motorkanot. Det var en grym kulturskillnad sen Guallupe eftersom alla var sjukt blyga. Mycket speciell mat och klimat. Med oss var oxo en tant fran Italien som bara var dar lite otippat. Men hon var trevlig. En dag kom det riktigt djungelregn och jag har aldrig varit med om nagot regn som varit sa mycket och starkt. Amanda och jag spelade fotboll med massa ungar da och det var grymt for fotboll i regnet behovs inget sprak. Sen badade vi i floden som hade vaxt jattemycket och blev sjukt strom sa man kunde glida med den langt. Vattnet kokade dom over oppen eld for att bli av med bakterier sa det smakade skit och popcorn med socker var oxo en vanlig foretelse. Annars typ yuca, sockerkaka, konstiga bonor ris osv… Sen var det schamanritual med konstiga drycker och lite aguardiente och den kvallen sag jag mycket konstigt i buskarna. Sista natten var det uppvisningar av en mycket komisk krigsdans som Lisa inte kunde halla sig for och musik av olika slag. Anders spelade fiol, Amandita och Osa sjong och spelade gitarr och tillsammans sjong vi alla rovarsangen fran Ronja Rovardotter. Det lat verkligen skit. Det var ockso dans och musik med alla och det var den mest speciella djungelfest jag varit med om. Alla dansade med stovlar och kvinnorna med bebisar hangandes i sjalar runt kroppen. Det var ockso har jag forst blev Darwin. Kanske for att manga av indianernas barn hade amerikanska namn? Typ Jefferson, Anderson. Viva La communidad! Efter Tena och Galeras for vi till staden Baños dar allt var behagligt, turistiskt och klimatet var perfekt. Dar hade vi nagra vilodagar nar vi akte lite fyrhjuling, traskade runt och bland annat jag var pa ett badhus med varma kallor. Det ar namligen darfor det heter Baños. Det finns massa varma kallor med riktigt behagligt vatten som man kan ligga och sova i. Dar fanns ockso ett riktigt veg-stalle a la Hermans eller Chutney (i Sthlm) som vi var pa manga ganger. Sen for vi forbi Centro Fatima ett stelle dar de tar hand om djur som fastnat i tullen eller pa nagot sett blivit daligt behandlade och fick se en hel del. Apor, tapir, kaymaner, pappegojor, ormar och skoldpaddor. Aporna var lite obehagliga och forsokte anfalla mig ofta och en nafsa lite pa mitt ben och jag hann tanka pa rabies. Sen for vi till Bahia de Caraquez vid kusten for att titta pa deras projekt med en Ekostad men jag var i stort sett magsjuk hela tiden sa jag upplevde inte sa mycket forutom den enorma galapagosskoldpaddan Miguelito som de hade i en skola. Och sa sjelvklart att man kunde bada i Stilla Havet. Efter Bahia for vi till Rio Muchacho som var en ekologisk farm i narheten av en surfort - Canoa. Dar fick vi aka jeep i leran for att komma fram till ett riktigt trevligt stelle i skogen dar det hade massa olika projekt. Det var mer eller mindre en farm och de visade hur det gjorde saker ekologiskt och vi fick testa att gora egna ringar av tra. Sen for vi till Canoa och softade i tre dagar, testade surf, badade och at pannkakor med frukt i. Dar hade jag ockso min fodelsedag medans det var karneval och det var mycket reggaetondans pa stranden och konstiga firskratter typ blackfisk. Vi hade ockso powerrangers-masker pa oss under ett svagt ogonblick pa kvallen och jag, Amanda och Tina satt och lira “spin the bottle” pa spanska med nagra. Osa och Lisa tror jag blev aeggade av Kongo som senare kom att bli var nye van. Ja det var mycket dar. Sen en dag medelade Anders att hans tid var kommen och efter tva drinkar som han glomde betala drog han morgonen darpa medans vi stannade. Jag stannade bara en dag eller nagot och drog och hangde lite i Bahia de Caraquez medans de andra stannade och vi traffades senare i Bahia. Dar motte jag upp med Hastiano en kille fran Rio Muchacho som var hollandsk fast med foraldrar fran Argentina och Indonesien som bara hade svarta kompisar och flickvanner. Jag forsokte overtala honom att aka till Guallupe eller Esmeraldas och han var grymt intresserad med insag att han inte hade tid eller pengar till det. Sen mottes vi upp i gruppen, at middag tillsammans och efter en ganska sunkig stranddejt for jag med nattbussen mot Quito for att borja min praktik. Jag har ockso fatt tva uppdrag i Salinas och det ar att halsa pa tva svenska familjer som folk har relationer till nar jag kommer tillbaka. Jag lanade ockso en hast och red barbacka i Anderna forut och det var sjukt hur snabbt den sprang, lugnt som en bil och nu har jag sa ont i asset att jag knappt kan sitta. Men det var vart. Igar kakade jag avskedspizza med Flavio och Yolanda och idag for jag och Flavio till Riobamba at brunch och skiljdes. Nu har jag gatt och tittat pa tag. Det ar namligen bara i Riobamba det finns tag i hela Ecuador men just nu andvander dom inte dom. Dessutom ar det mest en turistattraktion. Adios Pescado.